Sista kvällen i Peel Forest
Det är så konstigt. Att jag idag bara har 2 dagar kvar i Nya Zeeland. Och att jag snart är i Sverige.Jag ser så otroligt mycket fram emot att få komma hem. Saknar alla så sjukt mycket! Tror att jag på något sätt kommer att uppskatta Västervik mycket mer än vad jag tidigare gjort. Bara det att ha nära till precis allt! Det är ju lyx egentligen. Sån lyx som man aldrig tänker på. Ska jag till affären i Västervik så tar det max 2 minuter att gå, det tar kanske 30 sekunder att gå och hälsa på Matilda & John. Det är nära till farmor, det är nära till mormor & morfar, nära till stan, och nu kommer det också gå snabbt att gå hem till pappa i hans nya lägenhet! Här är det långt vart man än ska och man måste ta bilen 20 minuter in till Geraldine för att handla. Det som tar ca 5 minuter med bil tar typ en timma att gå. Näe, att bo på landet är inget för mig!
Men det kommer ju ändå göra ont att åka härifrån. Har ju ändå varit här i fem månader och har lärt känna många härliga personer. Peel Forest är en fantastisk plats och alla som åker till NZ borde verkligen ta sig tid och svänga in på Prett Road och fortsätta upp längs Peel Forest Road. Om man bara är på besök så finns det en del saker att göra ändå. Rafting för det första, som jag bara prövat på en gång dock. Det finns horse trekking, kayaking, och sjukt många vandringsleder! Om man fortsätter köra upp längs Rangitata Gorge Road så får man se ett underbart vackert landskap och på andra sidan floden ligger inspelningsplatsen för Rohan och Edoras. Det är så värt!
Wanaka 24/9-13
På vägen till Wanaka gjorde vi tre stopp på underbara platser. Jag mådde skit hela dagen med rejäl magvärk.
Första stoppet var vid en sjö som jag tror heter Lake Paringa. Vi gick på en promenad runt sjön och det tog ca en timma. Det fina kontraster i landskapet med en blå sjö, gröna träd, vita berg och blå himmel. Tog en massa gruppfoton med bergen i bakgrunden.
Nästa plats var vid kusten och med utsikt över Tasman sea, så vackert att jag glömde bort smärtan i magen.
Det var en liten promenad att gå till det sista stället. Gick till en plats där floden var alldeles klar och vattnet var ljus turkost. Det såg ut som en stor pool! Tog massa foton, kastade macka och sånt. Underbara platser!
Kom fram till Wanaka runt klockan fyra. Det är ett populärt ställe för att åka skidor och snowboard. Massvis med gulliga snowboard killar i matbutiken och på Base där vi bodde!
Franz Josef 22-23/9-13
Det första vi gjorde när vi kom fram till Franz Josef var att åka till Glacier Centre för att boka in oss på glaciär vandringen dagen efter.
Jag kommer inte ihåg namnet på det stället vi bodde på i Franz Josef. Men något med rainforest, och där stannade vi i två nätter. Åt pizza buffé första kvällen och drack några drinkar.
Gick direkt bort till Glacier Centre på morgonen och checkade in. De hade en massa strul med data systemet så allt blev försenat. Gick igenom utrustningen och bytte om. Vår guide var ginger Pete från England. Han visade vägen bort till helikoptern, och sen flög vi! Åh det var så fantastiskt att flyga, bland det bästa jag gjort! Tyvärr var vi bara i luften i några minuter. Flög upp över floden, genom dalen till glaciären! Att gå runt på glaciären var riktigt coolt! Pete berättade massor om hur den blev till och hur den förändrats genom åren. Den håller på att smälta bort så den ser inte alls ut som för bara några månader sen. Sen 2008 har den blivit väldigt liten. Det var ett sträck på bergen, det var som en markering på hur hög den hade varit 2008. Den blir mindre och mindre.
Marken började plötsligt skaka litegrann, trodde att det var jordbävning för en sekund, men det visade sig vara ett stort stenras. Såg ett stort moln med rök och stenar som föll ned, det lät nästan som åska. Hela glaciären rörde sedan på sig. Så häftigt!
Vi avslutade dagen med att bada i tre varma pooler med olika temperaturer, skönt!
Otroligt bra dag!
Only hate the road when you're missing home
Jag är väll inte riktigt on the road. Men jag har i alla fall hemlängtan. Hur häftigt det än är att bo i NZ så saknar jag Västervik och Oslo massvis, saknar min familj, saknar mina vänner, saknar vovvarna, saknar mina kläder och skor!
Här känner jag mig ofta ensam och blir uttråkad. Det är väll dags att åka hem nu. Hur jobbigt det än kommer bli att lämna min man. Men det måste jag göra ändå, han ska till Uganda och jobba, dit har jag inte råd att åka.
Så hemresan är bokad, den 7 april.
Underbart men jobbigt.
Pancake Rocks &Te Nikau Retreat 21/9-13
Påväg till ett ställe som heter West Coast Cultrual Stop, med en mellanlandning vid Pancake Rocks. Det kalla så för att det ser ut som högar med pannkakor, tydligen.
Kommer inte ihåg om detta var samma dag, men vi gick i alla fall en promenad till en sälkoloni.
På bussen delade Chase in oss i tre grupper och hon gav oss i uppgift att bjuda varandra på mat. Vi bodde på ett ställe som heter Te Nikau Retreat. Det är ett hostel som ligger lite utspritt i skogen så alla grupper bodde på olika ställen. Den första grupper stod för snacks, den andra för huvudrätt och den tredje för efterrätt. Min grupp fixade efterrätt. Vi slängde ihop en kladdkaka och en hallonpaj. Det var en riktigt bra kväll och vi började lära känna varandra. Lilla Stray familjen!
Klädde ut oss gjorde vi också!
Det är kallt som jävla satan!
Chai latte, varmvattensflaskor, fleecekläder och duntäcke. Det är kallt som jävla satan! En brasa och ett element nu tack! Huset värms liksom inte upp av solen. Utomhus är det varmare. Temperaturerna går upp och ned som solen. Ena dagen så är det underbar sommar och över 25 grader varmt, nästa dag är det bara 15. På nätterna är det så kallt att jag vill dra fram min sovsäck och ha den under våra dubbla täcken.
Det är ju strålande också att det blev kortslutning i vår kyl i fredags. Så det mesta av maten blev förstörd, någon har sänkt temperaturen i frysen också så det dröjer väll inte så länge innan köttet är förstört också.
Terrific!
Wellington - Abel Tasman 19/9-13
Dom valde den tröttaste färjan de kunde hitta för att ta folk sträckan mellan nord och sydön. Kändes som en hel dag av väntan. För det första var färjan försenad och för den andra var den väääldigt långsam. Men jag sov ändå för det mesta. Mosade ner mig i en fåtölj.
Efter ett pat timmar var vi framme i Picton och sydön. Fortsatte till Abel Tasman, som ska vara väldigt vackert, men det var kolsvart och regnade like hell när vi kom fram. Irrade runt som höns för att få ordning på allt. Stannade två nätter i Abel Tasman. Tog tyvärr inte så mycket bilder där.
This river is wild
Rangitata River är en fantastisk flod som slingrar sig från mitten av södra alperna där det finns två glaciärer och ner till Canterbury bukten i Stilla Havet på östkusten. Mitt smultronställe är på strandbanken ca 10 minuter från där vi bor. Kan spendera timmar där nere. När floden är låg så är det underbart att hänga där i sanden. Det är som en liten strand. För det mesta är det väldigt kallt i vattnet men på riktigt varma dagar så är det skönt att ta en simtur och svalka sig. Bara man inte hamnar i en för stark ström för då får man sig nog en åktur! Jag brukar gå emot strömmen där det är grunt och det tränar benen rätt så bra!
Wellington 18/9-13
I Wellington åkte jag på en liten Lord of the Rings tur. Det var väldigt kul att åka runt och se lite olika inspelningsplatser. Fick se Hobbinton Woods, Stone Street Studios (där de spelat in allt med green/bluescreen) och Weta Cave (ett mini-museum och butik brevid Weta Workshop), samt det stora huset som Peter Jackson byggde upp för produktionen. Jag visste om i princip som guiden sa, så jag hade kunnat haft hennes jobb! Man behöver bara se extramaterialet till Sagan om Ringen.
Här sitter jag i samma träd som Elijah Wood.👌
Tongariro National Park 17/0-13
The Tongariro Alpine Crossing.
1850 meter högt upp mellan bergstopparna Ngauruhoe (Mount Doom), Tongariro och Ruapehu, 8 timmar, 19 km sammanlagt, vind i 70 km i timmen.
Redan från början sackade jag efter. Var inte sist, men de flesta försvann framför mig. Det var en kvinnlig guide som tog täten och hon hade ett högt tempo, och en manlig som gick längst bak med de långsammare. Det var så jävla jobbit! Kan väll säga att jag hatade det! Det var extremt ansträngande och jag blev så arg på mig själv att jag grinade. Jag ville ju så gärna klara av det. Men jag fortsatte ändå efter mycket pepptalk med guiden. Mycket trappor, var tvungen att stanna innan varje trappa för att samla kraft. En sak som kändes bra var att den kvinnliga guiden tvingade mig att gå först efter henne den sista biten upp så hon kunde hjälpa mig med hur jag skulle gå och andas rätt. Så jag var alltså först upp till vårt mål. Åh härlig känsla när vi var uppe! Men ja, sen skulle vi ju fan ta oss ner igen också! Då insåg man hur högt upp vi faktiskt var. Det tog en jävla tid eftersom det inte var lika brant som på vägen upp. Sista biten satte jag på musik och drog på mitt tempo lite, hade ont i mina fötter så försökte tänka mer på musiken än smärtan. Och sen var jag äntligen framme vid bussen. Efter 8 jävla timmar! FUCK YEAH!!! I MADE IT!!! Är så otroligt stolt över mig själv för det! Det bästa värsta jag hr gjort!
Ngauruhoe, Mount Doom from The Lord of the Rings.
Jag och Beatrice, nästan på toppen.
Blue Duck Station 16/9-13
Blue Duck Station ligger i Whakahoro, Ruapehu District, på strandbankerna av Whanganui och Retaruke Rivers, och är omringat av Whanganui National Park. Det är ett perfekt ställe att besöka om man älskar utomhus aktiviteter. Det finns många olika saker att ägna sig åt, som Horse trekking, jakt, lerduvs skjutning, tramping, Mountain biking, kayaking, mm.
Jag och Lisa bestämde oss att ta en ridtur tillsammans med Jo och Hannah. Våran guide hette Dan. Han kom galopperandes på sin stora häst och såg ut som en riktig cowboy, vilket var ganska sexigt! Haha!
Jag litar ju inte riktigt på hästar sen jag blev avslängd och bröt armen. Men min häst var jättesnäll men ganska så trött. Jag kommer inte ihåg hans namn så han får heta Bob. Av någon anledning ville han gå sist hela tiden, tror han ville ha koll på alla de andra! Vi red upp för en stor kulle, där uppe var det en helt fantastisk utsikt, och så red vi ner igen.
På kvällen fick vi middag som producerats på gården. Senare satt vi ute vid en stor brasa och drack öl tills ett på natten.
Jag gillade inställningen till jakt som de hade på Blue Duck Station. De anser att vad man än skjuter så ska det användas till något, vare sig det är en hare, en fågel eller ett vildsvin. Man ska aldrig skjuta något bara för att.
Rotorua - Taupo 15/9-13
Jet Boating and "the Squeeze" i Rotorua. Började med att dra på oss våtdräckterna, och bara det var en squeeze, man fick pressa in sig. Snabba foppa tofflor fick vi också! Att åka jet boat var superkul! Efter en stund på floden kom vi fram till en liten vik där vi hoppade ur båten och ner i vattnet, som var ljummet och nådde upp till midjan ungefär. Att göra the Squeeze innebar att vi följde vattnet upp och pressade oss emellan klippor. Kom fram till två vattenfall som vi fick härlig massage av.
Turen tillbaka med båten var awesome! Vår guide blåste på som fan och gjorde "Hamilton Swing", vilket betyder att han plötsligt bromsade och svängde i 360 grader!
På eftermiddagen anlände vi till Taupo. Beatrice badade, vi gick en långpromenad, åt chili con carnr, spelade Yatzy och pratade skit.
Waitomo - Mourea 14/9-13
I Waitomo gjorde vi ett lunch och promenad stopp medan de flesta i gruppen klättrade i grottor! Promenaden vi gick var fantastisk! Så vackert inne i regnskogen med mycket grottor och mysiga små vattenfall!
Efter att vi hämtat upp gänget som klättrat i grottor så åkte vi vidare till Mourea. Där tillbringade vi natten hos en Maori familj. Chase lärde oss en sång på Maori som vi sjöng för dom under välkomst ceremonin. "Kia Ora" betyder tack, hej och hejdå. Man hälsar på varandra genom att säga "Kia Ora", skaka hand och trycka näsorna mot varandra två gånger.
Vi fick lära oss mycket om deras förfäder och om Nya Zeelands natur.
På kvällen stod familjen för underhållningen. Sång och musik. De visade upp "the Haka", en "krigsdans", men det är mera ett mässande med handgester, fotstampande, ögonrullning, grymtningar och tunguträckning. Dansen utfördes oftast av krigare före en strid, där dansen visade upp deras styrka och mod och orden var till för att förolämpa motståndarna.
Auckland - Raglan 13/9-13
Jag ska skriva lite kortfattat om resan. Lite drygt att sitta med telefonen och skriva, men vi har inget internet till datorn. Har det mesta från de första veckorna nedskrivet i min bok. Många av mina bilder har jag redan publicerat på Instagram och Facebook men det är ju rätt så tråkigt med bara text.
Hur som helst så började vår bussresa fredagen den 13 september klockan 08.30 i Auckland. Bekantade oss lite med vår busschaufför Chase och de andra på bussen genom att berätta lite om oss själva i mikrofonen. Ägnande också en stor del av tiden av att titta ut genom fönstret och gapa över hur vackert det var! Kändes så overkligt att se ett landskap som var så likt the Shire!
Vårt första stopp blev vid ett vattenfall som heter Bridevail Falls, ett vattenfall som jag har för mig var ca 55 meter högt. Var tvungna att gå igenom en vacker regnskog för att komma dit.
Åkte vidare till Raglan, där vi bodde första natten på ett hostel som heter Karioi Lodge, vilket var ett jättemysigt ställe uppbyggt på en kulle i skogen. Raglan ligger vid västkusten och ska vara det bästa surfstället i Nya Zeeland.
Jag älskar mitt meningslösa liv
Hur är ditt liv?
Det sket sig ju ganska rejält med att försöka skriva en resedagbok, både här och i min bok. I boken är jag fortfarande i september. Men jag ska göra ett nytt försök.
Alla vet väll redan att mina planer ändrades något i oktober. Jag är vad de kallar a "raft victim". Nämligen att jag blev tillsammans med guiden vars båt jag hamnade i.
Jag bor med min man i Peel Forest, Canterbury, på sydön i NZ. Man kan väll säga att det är "in the middle of nowhere", 20 minuter till närmaste stad, Geraldine, som är mindre än bynn. Ska man åka till något större ställe så ligger det närmaste ca 40 minuter bort, till Ashburton eller Timaru. Men jag vet inte om de städerna är så mycket att hänga i julgranen det heller. Fast är utanför Peel Forest så sällan att jag till och med uppskattar att komma till Geraldine.
Peel Forest är ett underbart ställe att bo på, även om jag saknar att ha gångavstånd till stan. Men det är så otroligt vackert och jag njuter av att bara titta ut genom fönstret, vi har en fantastisk utsikt! Bilderna gör inte riktigt landskapet rättvisa.
