Jag minns inte vilken dag det var, men vi är i alla fall i rätt månad. Februari, februari 2011. Då träffade jag dig för första gången. Tänk att vi inte kände varandra i mer än 7 månader. Det är nu ett år sen. Men jag minns det som om det var igår;
Där satt vi några stycken i köket på Ankan och du glider in. Hade aldrig sett dig innan, inte ens i trapphuset. Jag kommer ihåg att jag satt där och funderade över vem tusan du var och om du någonsin kunde hålla tyst. Du satt på armstödet till soffan och berättade om alla dina roliga minnen från Ankan, som hade varit som ett andra hem för dig. Och där hade du minsann gjort allt! Skrattade så att jag fick ont i magen.

Du var min vän från första början, för ett år sen.
Och idag är det 5 månader sen du försvann.

Vladimir, jag saknar dig!