... naturens lagar i balans. Som om vi alltid var tillsammans. Men som om värden sa ifrån,
som glada dar drar korta strån. Jag blir väl kvar här i stan vid stångån. Vi levde ut en kort
sekund, så långt från tankarna av avund. I samma tankar en gång tilll, på vad vi gjort och
vad vi vill, som om lyckan var en fjäril. Vi skaffar håv att fånga i, fast den trivs bäst när den
är fri, finns ingen bur som den trivs bra i. Men som att be för ingenting och som att knäppa
utan händer, vi liksom väntar på en vårdag i november. Som om tankarna stod still, kan inte
säga vad man vill. Så man går tyst omkring och drömmer, en vidrig tystnad feg och snål, blir
dialog av alkohol, man vågar säga allt man glömmer. Men som om tiga vore guld och som om
ölen tog nån slags oskuld. En spegelbild i en vattenpöl visar upp en bakful knöl som håller käft
tills han får starköl. Som om problemet blev en vän så kysste vi varann igen och föll som små
popidoler ner i sängen. Men som att be för ingenting och som att gripa utan händer, vi liksom
väntar på en vårdag i november. Kanske blir det som vi vill, att vi kan träffas i april och vi får
åter se vår fjäril.
Då kan vi skippa undanflykter, för en fjäril flyger nykter.