Har alltid kunnat lita på min omdömeslöshet, har alltid kunnat tappa min skalle till marken. Har alltid varit säker på att jag kan göra fel. Det ger mig trygghet i stanken, bedragen av tanken. Tror du vi kan ropa efter nån av förstånd, som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar. Jag tror du söker efter mer än du ser, men jag ser att du ler och jag tror att du tvivlar. När vi låtsas på riktigt från hjärtat och drömmen. Kan vi vakna med tiden och sansas i sömnen. För vi lever alla med känslan att falla. Och vid tomhetens botten står vi på toppen. Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig. Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer, längtar efter något som kan rädda mig.