Ja nu har jag i alla fall något att berätta för barnbarnen...
Täkte skriva världens inlägg om detta. Men vad fan ska jag skriva. Det har liksom aldrig funnits i vår livsbild att något sånt här kunde hända oss. Det finns liksom inte. Jag har aldrig varit riktigt rädd i hela mitt liv, för jag har aldrig haft en anledning att vara det. Vad har hänt i mitt liv som har varit otäckt? Detta är ju helt sjukt. 
Stod på jobbet på Byporten och hörde en smäll, det går inte att beskriva ljudet, det var mer som ett brak. Alla som befann sig på Byporten stannade upp och bara stirrade på varandra. Ingen förstod vad det var och det tog cirka tio minuter innan vi visste vad det var. Telekiosken var de smartste och var de första som stängde. Så började butik efter butik också stänga, vi också. Och sen evakuerade securitas hela Byporten. Jag hade gråten i halsen under hela tiden. Ville bara springa fram och krama någon som kändes trygg. Skakade alvarligt talat. Sen att man befann sig i ett köpcenter precis vid Oslo S & Aftenposten, riktiga måltavlor. 
Tog mig hem på skakiga ben, satte mig nere på trappan med alla andra och började lipa. Vi var ett gäng nere på gården. Det hände väll inte så mycket under kvällen egentligen. Vi satt väll mest och kollade nyheter. 
Säger bara fy fan, fy fan. Skulle kunna skriva om hur jävla förbannad jag är, men det gör jag inte. Avskyvärda idiot!