Alla har en deppig dag. Hopplösa dagar när man känner sig nere, retlig, ensam och helt färdig. Dagar då man känner sig liten och obetydlig, när allt känns utom räckhåll. Man saknar resning. Bara att komma igång verkar omöjligt. En deppig dag kan man få för sig att alla är ute efter en. Vilket förståss inte alltid är så dumt. Man är frustrerad och orolig, vilket kan leda till nagelbitarorgier som leder till prinsesstårteorgie! En deppig dag känns det som om man flyter omkring i en ocean av bekymmer. När som helst kan man börja gråta utan att ens veta varför. Till slut känns det som att gå runt i livet utan mål och mening. Man hänger upp sig på så mycket och man vill skrika: "Snälla skjut mig!" En deppig dag kommer så lätt. Man kanske vaknar och inte känner sig till sin fördel. Man kan glömma namnet på den man gillar eller få ett pinsamt foto i tidningen. Man kan bli dumpad, frånskild eller sparkad, göra bort sig offentligt, få ett taskigt smeknamn, eller bara vara risig i håret. Kanske sitter du på nålar i skolan. Du är ett par nummer för liten, läraren hackar på dig och alla i klassen gör dig galen. Du kanske har en blixtrande huvudverk, eller ont i ryggen, dålig andedräkt, tandverk, torra läppar, eller ett elakt nageltrång. Vad det än är så är det garanterat n¨n där uppe som inte gillar dig.Vad ska man göra, vad ska man göra? Jo, om du är som folk är mest, gömmer du dig bakom en vag känsla av att allt ordnar sig. Sedan ägnar du resten av livet åt att titta över axeln och vänta på att allt ska gå åt skogen igen. Under tiden blir du bitter och cynisk eller ett patetiskt, gnälligt offer. Tills du blir så deppig att du lägger dig ner och önskar att du bara kunde försvinna. Det är dumt, man är ju bara ung en gång och aldrig gammal två gånger. Vem vet vad som väntar runt hörnet?
Det bästa finns ju ändå, det finns romantik. Det vill säga långa, trånande blickar, kärleksfullt gosande, pussar, fler pussar och ännu fler pussar, ett eller annat kärleksbett, och sen, ja, allt kan hända. Hur ska man hitta den där härliga bubbelbadskänslan? Det är lätt! Först och främst, sluta att försöka smita från alla bekymmer. Det är dags att se sanningen. Alltså, slappna av. Ta några djupa andetag (in genom näsan och ut genom munnen). Sluta klamra dig fast vid all gammal bråte. Försök se saker ur annan synvinkel. Kanske är det du dom har fel. Om det är så, våga be om ursäkt. Det är aldrig för sent. Om nån handlar fel, våga säga ifrån. Det är okej att vara bestämd. Var stolt över den du är, men kom ihåg att kunna skratta åt dig själv. Det är mycket enklare om du umgås med posetiva människor. Lev som om varje dag var den sista, för en dag kommer den. Ta lite risker, annars är det inte värst att leva. Håll dig framme och ge järnet. 
För trots allt är det väl det som livet går ut på?