Nu börjar det dra ihop sig i magen av spänd nervositet. Ena sekunden känner jag för att gråta medans jag nästa sekund vill skratta och säga: ”Haha yes!” Alla är väll rädda för det som är okänt, men alla tycker också att det okända är spännande. Det är nytt. Alla måste lämna mammas famn och ge sig ut i livet. Att ta det första steget kommer att vara det svåraste. Jag ska liksom bort, till en okänd stad, i ett annat land. Tänker mig inte riktigt Norge som ett annat land. Men det är ju faktiskt ett helt annat land. Jag ska vara borta länge och det kommer att kosta mycket att få åka hem. Det kommer kännas konstigt! Tågbiljetten är bokad nu. Jag åker om nio dagar. Den 15 september.