Läskigt ögonblick

Kopierad text av Matilda. Orkar inte skriva allt själv!

På vägen till Mönsterås i onsdags hände en läskig sak som jag måste berätta om: 
Vi är på väg ner i en sänka och så ser vi ett gäng hjortar på fältet till vänster om oss, och sen ser vi nått som ligger på vägbanan på andra sidan vägen. Vi bara: Vafasen är det där? Jag trodde typ att det var en hjort som hade ramlat eller nått, men det visar sig vara en människa! Vi ser först hur människan rullar, stannar och sen sätter sig lite upp tror jag, sen ser vi en bil komma emot honom i typ 100 km/h! Vi bara skriker, Nej, nej akta på dig! Vi fattade ju inte vad en man gjorde där mitt i vägen. Jag övningskörde också, och John typ slänger sig på tutan och allt mjöligt för att uppmärksamma den mötande bilen på att mannen är där. Som tur är hinner bilen stanna! Jag trodde verkligen att mannen skulle bli påkörd. Allt det här händer ju väldigt fort, och när vi passerar mannen så ser vi massor med inälvor och skit som ligger efter honom och jag bara trodde att det var delar av mannen! Fyfasen. Det är 2+1 väg där med vajerräcke och sånt, men precis när vi har passerat mannen så fanns det en avfart som vi svängde in på och stannade. John sprang bort till honom och det gjorde även några andra trafikanter. Det visade sig att han hade kört på en av hjortarna med sin motorcykel och både den och hjorten hade hamnat i diket. Det var typ hjortens magsäck som låg utspridd på vägen, så mannen var alltså hel. Han verkade vara hyffsat okej, han pratade och ringde sin fru och så. Men han klagde på smärtor i huvudet och vid revbenen. Hjorten måste ha dött direkt. Ambulansen kom rätt så fort, och vi stannade inte kvar så länge. Men han måste haft en himla tur i oturen, kan inte vara skönt att vara med om en sådan olycka. Lina och jag var alldeles chokade och började typ gråta, så John fick köra resten av vägen. Usch, det var inte kul! Botte sov iaf hela tiden!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0