Shit alltså jag började precis stortjuta! Jisses vad känslosam jag är ibland. Men jag kollade precis in en persons bilder på facebook från hennes klass studentfrukost. Och de var i vårt gamla hus. Eller, jag kallar det fortfarande vårt hus och hemma. Bodde där i mer än 16 år. Tyckte att det såg lite konstigt ut och undrade om det verkligen var det huset för trädgården såg helt annorlunda ut. Men så var det huset jag trodde. Jag har faktiskt målat det! Barndoms hemmet är väll det bästa. Och det kommer det nog alltid vara för mig. Men jag tycker fortfarande att det är hemskt att jag aldrig mer kommer får gå in i huset. Alltid när jag drömmer drömmar då jag är hemma så är jag där. Har bara drömt om vårt nuvarande hus en gång! Herregud! Snyft :(