Jag gör vad jag kan för att få mitt hår att se bra ut. Det är inte det lättaste. En sekunden vill jag klippa av det och nästa vill jag spara och få ännu längre. Men efter studenten ska jag nog kapa en bit tror jag. Det är faktiskt rätt så jobbigt med långt hår. Jag vill klippa mycket med sen kommer jag och tänka på den där helvetesdagen på Öland när en så kallad frisör klippte av det utan förvarning. Varför stämde jag honom inte? "Du han ta topparna, max 5 cm", säger jag. "Okej", säger han och drar fram saxen och klipper 20 JÄVLA CENTIMETER!?!?!?!? "Nu blir det lättare att kamma ut", säger han. Bögjävel sägerjag! Nej det gjorde jag inte. Jag var rätt så mållös. Bara satt och gapade. Det var nog det värsta jag har varit med om. Kommer ihåg hur dåligt jag mådde. Grät, grät och grät lite till. Fy fan!