Jag är en fråga utan svar. Aldrig tydlig aldrig klar. Ingen knähund att klappa ibland. Och jag tänker glömma allt ni sagt. Jag ska sluta gå i takt. Era drömmar dom har aldrig handlat om mig och mitt liv. Och vad är det som ni vill förstå? Ska ni resa er och gå om jag säger precis som det är? Och när ska ni fråga om jag vill ha ett liv där allt står still? Era drömmar finns inte kvar.

Men du ser vad andra inte ser, att det finns så mycket mer under ytan som jag nästan glömt. Hjälp mig att visa att jag kan ta steget och ändå förbli den jag är. Andra drar mig längre ner. Jag är inte den ni ser. Jag försöker att glömma och fortsätta drömma ändå. Era ord, era lögner ska jag aldrig mer lita på

För jag vill att verkligheten vänds. Jag vill känna hur det känns, att stå stadigt, när stormen tar fart. Och hur kan ni säga att jag ska, bli en sån som ni vill ha utan drömmar men jag finns kvar. För jag finns kvar