1 Oktober 19:36
Soluppgången ger oss en ny gryning. Men få av oss vet att vi har en skuld till vissa för det. Till det som finns bland oss - anonyma, till synes vanliga som ödet sammanförde för att laga, för att hela, för att rädda oss från oss själva. De finns fortfarande där ute i skuggorna, i ljuset. Vi passerar dem utan att misstänka nåt, utan att veta nåt. Och när ödet smörjer dem, hur gömmer de sig då för det? Hur länge kan de gömma sig innan ödet eller deras mänsklighet drar ut dem i ljuset igen? Och hur vet de vad som väntar dem när det slutligen gör det?
Kommentarer
