Det första vi gjorde när vi kom fram till Franz Josef var att åka till Glacier Centre för att boka in oss på glaciär vandringen dagen efter. 

Jag kommer inte ihåg namnet på det stället vi bodde på i Franz Josef. Men något med rainforest, och där stannade vi i två nätter. Åt pizza buffé första kvällen och drack några drinkar. 

Gick direkt bort till Glacier Centre på morgonen och checkade in. De hade en massa strul med data systemet så allt blev försenat. Gick igenom utrustningen och bytte om. Vår guide var ginger Pete från England. Han visade vägen bort till helikoptern, och sen flög vi! Åh det var så fantastiskt att flyga, bland det bästa jag gjort! Tyvärr var vi bara i luften i några minuter. Flög upp över floden, genom dalen till glaciären! Att gå runt på glaciären var riktigt coolt! Pete berättade massor om hur den blev till och hur den förändrats genom åren. Den håller på att smälta bort så den ser inte alls ut som för bara några månader sen. Sen 2008 har den blivit väldigt liten. Det var ett sträck på bergen, det var som en markering på hur hög den hade varit 2008. Den blir mindre och mindre. 

Marken började plötsligt skaka litegrann, trodde att det var jordbävning för en sekund, men det visade sig vara ett stort stenras. Såg ett stort moln med rök och stenar som föll ned, det lät nästan som åska. Hela glaciären rörde sedan på sig. Så häftigt! 

Vi avslutade dagen med att bada i tre varma pooler med olika temperaturer, skönt! 

Otroligt bra dag!

Jag är väll inte riktigt on the road. Men jag har i alla fall hemlängtan. Hur häftigt det än är att bo i NZ så saknar jag Västervik och Oslo massvis, saknar min familj, saknar mina vänner, saknar vovvarna, saknar mina kläder och skor! 

Här känner jag mig ofta ensam och blir uttråkad. Det är väll dags att åka hem nu. Hur jobbigt det än kommer bli att lämna min man. Men det måste jag göra ändå, han ska till Uganda och jobba, dit har jag inte råd att åka. 

Så hemresan är bokad, den 7 april.

 Underbart men jobbigt. 

Påväg till ett ställe som heter West Coast Cultrual Stop, med en mellanlandning vid Pancake Rocks. Det kalla så för att det ser ut som högar med pannkakor, tydligen.

På bussen delade Chase in oss i tre grupper och hon gav oss i uppgift att bjuda varandra på mat. Vi bodde på ett ställe som heter Te Nikau Retreat. Det är ett hostel som ligger lite utspritt i skogen så alla grupper bodde på olika ställen. Den första grupper stod för snacks, den andra för huvudrätt och den tredje för efterrätt. Min grupp fixade efterrätt. Vi slängde ihop en kladdkaka och en hallonpaj. Det var en riktigt bra kväll och vi började lära känna varandra. Lilla Stray familjen! 

Chai latte, varmvattensflaskor, fleecekläder och duntäcke. Det är kallt som jävla satan! En brasa och ett element nu tack! Huset värms liksom inte upp av solen. Utomhus är det varmare. Temperaturerna går upp och ned som solen. Ena dagen så är det underbar sommar och över 25 grader varmt, nästa dag är det bara 15. På nätterna är det så kallt att jag vill dra fram min sovsäck och ha den under våra dubbla täcken.

Det är ju strålande också att det blev kortslutning i vår kyl i fredags. Så det mesta av maten blev förstörd, någon har sänkt temperaturen i frysen också så det dröjer väll inte så länge innan köttet är förstört också. 

Terrific!