Wellington - Abel Tasman 19/9-13
Dom valde den tröttaste färjan de kunde hitta för att ta folk sträckan mellan nord och sydön. Kändes som en hel dag av väntan. För det första var färjan försenad och för den andra var den väääldigt långsam. Men jag sov ändå för det mesta. Mosade ner mig i en fåtölj.
Efter ett pat timmar var vi framme i Picton och sydön. Fortsatte till Abel Tasman, som ska vara väldigt vackert, men det var kolsvart och regnade like hell när vi kom fram. Irrade runt som höns för att få ordning på allt. Stannade två nätter i Abel Tasman. Tog tyvärr inte så mycket bilder där.
This river is wild
Rangitata River är en fantastisk flod som slingrar sig från mitten av södra alperna där det finns två glaciärer och ner till Canterbury bukten i Stilla Havet på östkusten. Mitt smultronställe är på strandbanken ca 10 minuter från där vi bor. Kan spendera timmar där nere. När floden är låg så är det underbart att hänga där i sanden. Det är som en liten strand. För det mesta är det väldigt kallt i vattnet men på riktigt varma dagar så är det skönt att ta en simtur och svalka sig. Bara man inte hamnar i en för stark ström för då får man sig nog en åktur! Jag brukar gå emot strömmen där det är grunt och det tränar benen rätt så bra!
Wellington 18/9-13
I Wellington åkte jag på en liten Lord of the Rings tur. Det var väldigt kul att åka runt och se lite olika inspelningsplatser. Fick se Hobbinton Woods, Stone Street Studios (där de spelat in allt med green/bluescreen) och Weta Cave (ett mini-museum och butik brevid Weta Workshop), samt det stora huset som Peter Jackson byggde upp för produktionen. Jag visste om i princip som guiden sa, så jag hade kunnat haft hennes jobb! Man behöver bara se extramaterialet till Sagan om Ringen.
Här sitter jag i samma träd som Elijah Wood.👌
Tongariro National Park 17/0-13
The Tongariro Alpine Crossing.
1850 meter högt upp mellan bergstopparna Ngauruhoe (Mount Doom), Tongariro och Ruapehu, 8 timmar, 19 km sammanlagt, vind i 70 km i timmen.
Redan från början sackade jag efter. Var inte sist, men de flesta försvann framför mig. Det var en kvinnlig guide som tog täten och hon hade ett högt tempo, och en manlig som gick längst bak med de långsammare. Det var så jävla jobbit! Kan väll säga att jag hatade det! Det var extremt ansträngande och jag blev så arg på mig själv att jag grinade. Jag ville ju så gärna klara av det. Men jag fortsatte ändå efter mycket pepptalk med guiden. Mycket trappor, var tvungen att stanna innan varje trappa för att samla kraft. En sak som kändes bra var att den kvinnliga guiden tvingade mig att gå först efter henne den sista biten upp så hon kunde hjälpa mig med hur jag skulle gå och andas rätt. Så jag var alltså först upp till vårt mål. Åh härlig känsla när vi var uppe! Men ja, sen skulle vi ju fan ta oss ner igen också! Då insåg man hur högt upp vi faktiskt var. Det tog en jävla tid eftersom det inte var lika brant som på vägen upp. Sista biten satte jag på musik och drog på mitt tempo lite, hade ont i mina fötter så försökte tänka mer på musiken än smärtan. Och sen var jag äntligen framme vid bussen. Efter 8 jävla timmar! FUCK YEAH!!! I MADE IT!!! Är så otroligt stolt över mig själv för det! Det bästa värsta jag hr gjort!
Ngauruhoe, Mount Doom from The Lord of the Rings.
Jag och Beatrice, nästan på toppen.
Blue Duck Station 16/9-13
Blue Duck Station ligger i Whakahoro, Ruapehu District, på strandbankerna av Whanganui och Retaruke Rivers, och är omringat av Whanganui National Park. Det är ett perfekt ställe att besöka om man älskar utomhus aktiviteter. Det finns många olika saker att ägna sig åt, som Horse trekking, jakt, lerduvs skjutning, tramping, Mountain biking, kayaking, mm.
Jag och Lisa bestämde oss att ta en ridtur tillsammans med Jo och Hannah. Våran guide hette Dan. Han kom galopperandes på sin stora häst och såg ut som en riktig cowboy, vilket var ganska sexigt! Haha!
Jag litar ju inte riktigt på hästar sen jag blev avslängd och bröt armen. Men min häst var jättesnäll men ganska så trött. Jag kommer inte ihåg hans namn så han får heta Bob. Av någon anledning ville han gå sist hela tiden, tror han ville ha koll på alla de andra! Vi red upp för en stor kulle, där uppe var det en helt fantastisk utsikt, och så red vi ner igen.
På kvällen fick vi middag som producerats på gården. Senare satt vi ute vid en stor brasa och drack öl tills ett på natten.
Jag gillade inställningen till jakt som de hade på Blue Duck Station. De anser att vad man än skjuter så ska det användas till något, vare sig det är en hare, en fågel eller ett vildsvin. Man ska aldrig skjuta något bara för att.
Rotorua - Taupo 15/9-13
Jet Boating and "the Squeeze" i Rotorua. Började med att dra på oss våtdräckterna, och bara det var en squeeze, man fick pressa in sig. Snabba foppa tofflor fick vi också! Att åka jet boat var superkul! Efter en stund på floden kom vi fram till en liten vik där vi hoppade ur båten och ner i vattnet, som var ljummet och nådde upp till midjan ungefär. Att göra the Squeeze innebar att vi följde vattnet upp och pressade oss emellan klippor. Kom fram till två vattenfall som vi fick härlig massage av.
Turen tillbaka med båten var awesome! Vår guide blåste på som fan och gjorde "Hamilton Swing", vilket betyder att han plötsligt bromsade och svängde i 360 grader!
På eftermiddagen anlände vi till Taupo. Beatrice badade, vi gick en långpromenad, åt chili con carnr, spelade Yatzy och pratade skit.
Waitomo - Mourea 14/9-13
I Waitomo gjorde vi ett lunch och promenad stopp medan de flesta i gruppen klättrade i grottor! Promenaden vi gick var fantastisk! Så vackert inne i regnskogen med mycket grottor och mysiga små vattenfall!
Efter att vi hämtat upp gänget som klättrat i grottor så åkte vi vidare till Mourea. Där tillbringade vi natten hos en Maori familj. Chase lärde oss en sång på Maori som vi sjöng för dom under välkomst ceremonin. "Kia Ora" betyder tack, hej och hejdå. Man hälsar på varandra genom att säga "Kia Ora", skaka hand och trycka näsorna mot varandra två gånger.
Vi fick lära oss mycket om deras förfäder och om Nya Zeelands natur.
På kvällen stod familjen för underhållningen. Sång och musik. De visade upp "the Haka", en "krigsdans", men det är mera ett mässande med handgester, fotstampande, ögonrullning, grymtningar och tunguträckning. Dansen utfördes oftast av krigare före en strid, där dansen visade upp deras styrka och mod och orden var till för att förolämpa motståndarna.
Auckland - Raglan 13/9-13
Jag ska skriva lite kortfattat om resan. Lite drygt att sitta med telefonen och skriva, men vi har inget internet till datorn. Har det mesta från de första veckorna nedskrivet i min bok. Många av mina bilder har jag redan publicerat på Instagram och Facebook men det är ju rätt så tråkigt med bara text.
Hur som helst så började vår bussresa fredagen den 13 september klockan 08.30 i Auckland. Bekantade oss lite med vår busschaufför Chase och de andra på bussen genom att berätta lite om oss själva i mikrofonen. Ägnande också en stor del av tiden av att titta ut genom fönstret och gapa över hur vackert det var! Kändes så overkligt att se ett landskap som var så likt the Shire!
Vårt första stopp blev vid ett vattenfall som heter Bridevail Falls, ett vattenfall som jag har för mig var ca 55 meter högt. Var tvungna att gå igenom en vacker regnskog för att komma dit.
Åkte vidare till Raglan, där vi bodde första natten på ett hostel som heter Karioi Lodge, vilket var ett jättemysigt ställe uppbyggt på en kulle i skogen. Raglan ligger vid västkusten och ska vara det bästa surfstället i Nya Zeeland.
Jag älskar mitt meningslösa liv
Hur är ditt liv?
Det sket sig ju ganska rejält med att försöka skriva en resedagbok, både här och i min bok. I boken är jag fortfarande i september. Men jag ska göra ett nytt försök.
Alla vet väll redan att mina planer ändrades något i oktober. Jag är vad de kallar a "raft victim". Nämligen att jag blev tillsammans med guiden vars båt jag hamnade i.
Jag bor med min man i Peel Forest, Canterbury, på sydön i NZ. Man kan väll säga att det är "in the middle of nowhere", 20 minuter till närmaste stad, Geraldine, som är mindre än bynn. Ska man åka till något större ställe så ligger det närmaste ca 40 minuter bort, till Ashburton eller Timaru. Men jag vet inte om de städerna är så mycket att hänga i julgranen det heller. Fast är utanför Peel Forest så sällan att jag till och med uppskattar att komma till Geraldine.
Peel Forest är ett underbart ställe att bo på, även om jag saknar att ha gångavstånd till stan. Men det är så otroligt vackert och jag njuter av att bara titta ut genom fönstret, vi har en fantastisk utsikt! Bilderna gör inte riktigt landskapet rättvisa.
